På scenen ser vi dem, Sälkvinnorna, liggan­ de där, strandade i varsin pöl, vid första anblick paralyserade, fast i en hybrid kropp; säl och kvinna. De ligger där, grymtar och frustar, njuter eller plågas, kanske är det båda samtidigt?

Sälkvinnorna, av och med Amanda Apetrea och Halla Ólafsdóttir är en dans­ föreställning som rör sig i mytlandet och shapeshiftandet mellan säl och kvinna. Med ljud och musik skapat av Lune, scenografi av Chrisander Brun och film av Esther Martin Bergsmark befinner de sig i ett dovt, mörkt och stundtals mycket högljutt land­ skap, som ger känslan av att flyta viktlös under havsytan.

Apetrea / Ólafsdóttir bygger vidare på fysiska praktiker de har närt genom arbetet med sina rockstjärnealteregon i Beauty and the Beast (2011) och i sin senaste mer poetiska föreställning DEAD (2017). Sälkvinnorna tar avstamp i kontraster mellan råhet och skörhet, lust och äckel, kropp och säl (själ). Den ger uttryck för kroppar som är skamlösa, sexuellt utlevande, groteska och som vågar ta upp utrymme genom sin dans och med sin röst.