Allt blir inte bra, men det går ändå.

Vi är beredda att sätta allt på spel för att få lite närhet. Men vad gör man när kroppen är både ens bästa vän och värsta fiende?

Oxytocin är en vardagsnära pjäs om att vara människa av kött och blod, berättad genom dockor.

Föreställningen rör sig i gränslandet mellan barndom och vuxenliv. Det handlar om den första kyssen som inte blev som planerad. Att möta döden för första gången på sommarjobbet inom hemtjänsten. Och hur man hjälper någon som hyperventilerar av ångest.

Med inspiration från intervjuer med människor i olika åldrar skildras erfarenheter av, och relationen till, kroppen och dess förändring. Om pubertet, sex och åldrande. Om att vara rädd samtidigt som man längtar och att känna nyfikenhet i samma ögonblick som man äcklas. Inbäddat i en igenkännlig vardag, som rymmer både sårbarhet och grymhet, avtäcks det stora i det lilla.