I Spiti rör sig fem dansare mellan olika minnen och förnimmelser relaterade till hem. De bär sig själva, varandra och sin historia genom ett landskap av relationer, upplevelser och platser. De utövar arbete, praktiskt och emotionellt, som krävs för att bygga ett hem och undersöker vilka traditionellt kvinnligt och manligt kodade arenor det innehåller. Med sig på scenen har de tyger där över 80 personer har broderat sin personliga upplevelse av hem. Mellan människorna och handarbetet uppstår det en koreografi i möjligheterna att flytta, bära, förändra, relatera och relatera på nytt. Ludvig Daae kallar både Sverige, Norge och Grekland hemma. I Spiti undersöks rotlösheten han känner, och som frilanslivet framhäver. De fem på scenen har jobbat med att känna sig hemma med varandra och hur just deras hem skulle se ut om hemmet är ett koncept, en flyktig känsla, en situation, en relation eller en dans snarare än en geografisk plats. Spiti är grekiska och betyder både hem, hus och hushåll.