OBS Scen: Röda sten, Göteborg (utomhus)

Lilla oraklet kan ses som en karnevalisk dystopi, med operetten som konstnärligt utgångsläge. Den musikdramatiska operettformen uppstod under mitten av 1800-talet och hämtar i sin tur kraft från både vaudeville och det tyska kabarén, där Offenbach och Lehár är några av de vars verk vi fortfarande känner igen i dag.

Titeln på den här produktionen knyter listigt nog an till Hervés “Lilla helgonet” från 1883, som presenterades för en Stockholmspublik samma år som premiären i Paris, och räknas som en av operettens skapare.

Lilla oraklet återuppväcks från sin slummer av Folket, som desperat söker den spårlöst försvunna Folksjälen. Hon återföds som konstnär och stöter i sin nya skepnad på omedelbar patrull när De rika och De visa uppenbarar sig som självutnämnda, navelskådande och omnipotenta problemlösare. Hennes konst förklaras i termer som nyttoprojekt och Staten gör allt för att missuppfatta hennes intentioner, medan De rika fokuserar på att bygga ett nytt Versailles och De Visa filar på ännu en föreläsningsserie. Lilla oraklet flyr huvudstaden och planar till Folkets förtvivlan ut i drogmissbruk och prokrastinering, medan De rika triumferande förklarar sin seger och Folksjälen försvinner in i skuggorna för gott. I en epilog återser vi Lilla oraklet som nu tjänar sitt levebröd som lokal trap-artist i Malmö

Lilla Oraklet driver med idéen om nationen-som-kultur, (avsaknaden av) svensk kulturdebatt och samtidens politiska kollaps där konsten ibland kallas in som nödinsats för att rädda samhället från sin fula spegelbild. Konstanta misstroendeförklaringar, misslyckade allianser och den tveeggade synen på konsten och konstnären utgör i dag en del av det politiska landskapets distinkta topografi. Politiska floskler om vikten av konst och kultur åtföljs av en sensationell ’hänt extra’-dramaturgi i media: svensk hiphop uppfodrar till missbruk och organiserad kriminalitet, bildkonstnärer fejkar psykoser på Västerbron i Stockholm och teatergrupper skapar våldsamma deltagarbaserade situationer där folk går hem med nyfabricerade trauman. Ja, hör och häpna! Denna kakafoni där man varken vet ut eller in, höger eller vänster, upp eller ner, är mer eller mindre status quo. Kapitalism? Sa någon kapitalism? Visst handlar allt även om kapitalismens roll i spelet för gallerierna! Men ärligt talat, finns det ens någon som orkar diskutera pengar och värde fortfarande? Guld, papper, crypto – är det inte som det alltid har varit? De som är rika blir rikare. De som är bildade blir mer bildade. Klyftorna ökar, kriserna kommer allt tätare. Den eviga återkomsten är i dag en vardaglig och högst påtaglig händelse: accelererad, ständigt självreflekterande och parodisk. Livet är en nihilistisk meme.

**

Regi: Olof Runsten (Sticky Drama) // Tonsättare: Patsy Lassbo (Sticky Drama) // Dramatiker: Ruby Nilsson (Sticky Drama) // Scenografi & formgivning libretto: Ba Bladh // Kostym: Konrad Lidén // Dramaturg och konstnärlig ledare: Magnus Bunnskog (Audiorama) // Producent: Karin Starre (Audiorama) // Teknisk producent: Marcus Wrangö (Audiorama)

Röster: Lilla Oraklet – Johanna Malm // Folket – Klas Lagerlund, Ellen Söderhult och Sara Ribbenstedt // De Rika – Per Öhagen // De Visa – Astrid Mohlin // Staten – Röstsyntesen Alva // Expositör – Josefina Björk

***

Lilla Oraklet är producerad av Sticky Drama i samarbete med Audiorama, med stöd från Kulturrådet, Sveriges Författarfond, Region Stockholm, Göteborgs Stad och Skogen.