Koreograferade mormordikter är en soloföreställning av och med poeten och författaren Louise Halvardsson. Temat är generationskrockar och gestaltar en komplicerad relation mellan en mormor och ett barnbarn. ”Du har allt lagt på dig lite och förr sa de rävar om de som hade rött hår”, säger mormor medan hon trugar i barnbarnet efterrätt.

Maj-Britt växte upp i fattigdom i det gamla jordbrukssamhället, blev hemmafru på 50-talet och höll fast vid idealet hel och ren. Hon hade svårt att relatera till barnbarnet som gjorde uppror genom att färga håret, flytta till England och skaffa pojkvän som var halvitalienare. "Du kunde väl träffat en svensk", säger hon. Tio år efter mormoderns död börjar barnbarnet sörja och söker försoning genom fantasin. Tilltalet är varmt med absurda inslag. Mormoderns sista önskan lyder ”Tänk om jag finge se Ullared en gång till”.

Dikt gifter sig med dramatik i denna genre- och generationsöverskridande föreställning som är baserad på Louise Halvardssons diktsamling Vi är inte klara med varandra – mormordikter. I regi av Ingrid Nilsson.

Foto: Nadja Itäsaari