En verklighetsbaserad monolog om förlust, sorg och livets helande kraft.

Irina är en högt uppsatt chef på ett stort företag. Hon har två barn tillsammans med sin man, som också jobbar i företaget. Med tiden blir mannen alltmer kontrollerande, ett beteende som starkt påverkar äktenskapet och familjelivet. När Irina till slut vill skiljas blir mannen rasande, och straffar henne genom att förvinna med barnen.

Efter en tids desperat sökande hittas mannen död, i vad som visar sig vara är ett självmord. Men var barnen befinner sig finns det inga tecken på. Irina ägnar flera år att leta efter dem, och att kastas mellan förtvivlan, hopp, och byråkratiska och patriarkala hinder innan hon slutligen tvingas att ge upp. Livet har tappat sin mening. Allt är tomt. Men så blir Irina kär. En förbjuden känsla mitt i den obeskrivliga sorgen. Samhället och Irinas intellekt säger nej. Hennes hjärta och själ, skriker ja! För någonstans utanför det kompakta mörker som så länge har omgivit henne, anar hon ett varmt och inbjudande ljus. Kan det vara våren?

“Jag tror det är vår därute” är en hoppfull. vacker, inspirerande och djupt berörande berättelse om människans enorma kraft, och kärlekens helande egenskaper. Pjäsen bygger på en verklighetsbaserad roman av Concita De Gregorio och är dramatiserad av den italienska konstnären Gaia Saitta, som även regisserar föreställningen. I rollen som Irina ser vi den mångfacetterade Guldbaggevinnaren Maria Sundbom, känd från blockbusters som Fröken Frimans krig och Bron, samt teaterföreställningar som den uppmärksammade monologen “Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” på Uppsala Stadsteater.

Upphovspersoner och konstnärligt team
Baserad på boken Mi sa che fuori è primavera av  Concita De Gregorio Översättning: Mia Törnqvist Koncept: Gaia Saitta and Giorgio Barberio Corsetti Dramatiker: Gaia Saitta Regisör: Gaia Saitta Scenograf– Guiliana Rienzi Bild koncept: Igor Renzetti Dramaturg – Jani Lohikari

Med: Maria Sundbom
Scenografi: Guiliana Rienzi
Kompositör/ljuddesigner: Tom Daniels
Dramaturg: Jani Lohikari
Översättare: Mia Törnqvist