En nyskriven monologföreställning om ofrivillig ensamhet och om svårigheterna i att försöka upprätthålla någon form av normalitet när det känns som att hela skiten är på väg rakt åt helvete.

När Erik blir dumpad vänds hela tillvaron upp och ner och han påbörjar ett desperat sökande för att finna någon slags mening med sin i övrigt meningslösa existens. I ett rasande tempo och med hjälp av ett gäng burköl, skildras en tragikomisk berättelse om en människas uppgång och fall i kampen för att bli älskad.

Ur föreställningen:

Det börjar så
Allting börjar så
Jag bara sitter där
Helt tyst och orörlig i soffan
Bara sitter där
Jag stirrar in i väggen
Det går en lång stund
En mycket lång stund
Hon säger:
Vad är det med dig
Va?
Vad fan är det med dig?
Ska du bara sitta där
Bara sitta där och
Inte säga något
Gör nåt
Säg nåt för i helvete
Vad vill du att jag ska säga
Säger jag
Du har just gjort slut med mig
Vad fan vill du att jag ska säga?

På scen: Erik Svedberg-Zelman

Produktion:
Text och regi: Sofia von Schmalensee
Musik: Mattias Alheim
Ljus: Casper Wijlhuizen
Koreografi och grafisk form: Hugo Hedberg
Scenografi och kostym: Sera Cederberg

‍