Välspelad och lättillgänglig Don Pasquale på Göteborgsoperan

Donizettis komiska opera spelas rappt och intimt på Göteborgsoperans lilla scen. Christofer Psilander bevistade premiären och fick sig många goda skratt.

‍

Jag brukar säga, när någon frågar, att Carmen är den bästa nybörjaroperan. Jag jävar härmed detta, åtminstone för några veckor framöver. Har du inte gått på opera tidigare, passa på nu! För något mer lättillgängligt än Göteborgsoperans uppsättning av Don Pasquale får man leta efter!

Föreställningen är ett tätt kammarspel, berättad i flygande fläng. Eftersom sången är på svenska och recitativen ersatts med talade partier hör man dessutom varje ord tydligt, och hänger lätt med i berättelsen.

Operan är skriven på 1800-talet, men utspelas i nutid. Rollfiguren Don Pasquale är i denna uppsättning en kvarleva från ett sexistiskt 80-tal: solariebränna, magväska, 80-talsmustasch och med uttryck som ”shit pommes frites” i sin vokabulär. Han bestämmer sig för att gifta sig för att göra sin brorson arvlös, men hans terapeut bestämmer sig för att hjälpa brorsonen genom att lura den gamle mannen: ett fejkat äktenskap, dessutom med en stark, feministisk kvinna, ska göra att han inte tycker att äktenskapet var en så bra idé.

Närheten till skådespelarna och till den utmärkta kvartett musiker som ackompanjerar, gör närvarokänslan påtaglig på ett positivt sätt. Don Pasquale spelas på ett underhållande sätt av Markus Schwartz, och han utgör en stor del av uppsättningens humor. Alla fyra solisterna sjunger väl, men de hade tjänat på lite bättre akustik. Musiken är dock lättillgänglig, det gränsar till musikalkänsla då och då. Men så är också kompositören Donizetti en av de främsta företrädarna för den så kallade bel canto-traditionen – där vackra melodier ansågs som högsta mode.

Precis som med Straussoperan Die schweigsame Frau, som också spelas på Göteborgsoperan, är Donizettis komiska opera baserad på en pjäs av den engelske dramatikern Ben Johnson. Handlingen avviker mycket lite från Strauss version, men uppsättningen är minst sagt annorlunda. Detta inte bara med sitt mindre format, utan också för den nutida iscensättningen: det både twittras, SMS:as och rings i mobiltelefoner i föreställningen. Och kontrasten mellan den manschauvinistiske Don Pasquale och hans feministiska låtsasfru hade gott kunnat bli resultatet i ett modern förhållande.

Visst kan man kalla Don Pasquale i Göteborgsoperans uppsättning för en moralkaka, den handlar ju om en manschauvinist som åker på pumpen. Och med premiär på självaste kvinnodagen förtas ju inte den tanken. Men humor, kärlek och värme är ändå känslan efter föreställningen, och som regissören Annika Lindqvist själv säger i programbladet: scenkonst kan också bara få underhålla.

---

Don Pasquale spelas på Göteborgsoperans lilla scen fram till den 19 mars. Kvarvarande föreställningar 10, 12, 15, 18 och 19 mars.

Därefter åker föreställningen på turné i Västra Götaland och spelas under våren i Partille, Skövde, Trollhättan, Vara, Alingsås, Kungälv, Lerum, Mellerud, Nödinge, Kinna och Ulricehamn.