Span på stan: november

I månadens Span på stan summerar Märta Jungerfelt höstens litteratur- och teaterdebatt och konstaterar att det råder en boom av bokdramatiseringar på stadens scener.

“Take your broken heart, make it into art”, är ett citat av Carrie Fisher som ibland passerar revy. Ska man tro höstens litteraturdebatt gör man dock bäst i att lägga locket på och ägna sig åt ren fiktion med risk för att annars tolkas som egocentrerad. Vad som började med att Mikaela Blomqvist i GP kritiserade författare för att vara självupptagna, med Patrik Lundbergs text i DN om att bli far som huvudsakligt exempel, utmynnade i en kavalkad debattartiklar i försvar kontra förkastelse av Blomqvists påstående. Problemet, som hon framhåller det, är att självupptagenheten på kultursidor och i romaner underminerar det estetiska samtalet om litteratur. Som exempel på detta nämns Sara Meidells anorexibok “Ut ur min kropp” som när den utkom förra året blev recenserad för sitt innehåll snarare än för sin form. Elin Cullhed, författare till prisade “Eufori”, är å sin sida en av dem som försvarar jaget som författarens utgångspunkt. Hon skriver i DN att författare står inför en “brutal verklighet” och ser det som ofrånkomligt att nutidens voyeurism skulle frångå att nästla sig in även i litteraturen. Underförstått i de tudelade lägren är att den självbiografiska litteraturen anses lite fulare än den rent fiktiva. Att gräva där man står är lite sämre än att skriva om gummor och troll. 

Liknande dikotomiska samtal har förts i debatten om teater, om än mindre högljutt. Med utgångspunkt i Frode Helmich Pedersens kritik i den norska tidsskriften BLA, i vilken åberopas att litteraturen ska få en mer central roll för att locka den sinande publiken till teatrarna, skrev Jacob Lundström en debattartikel i DN som ville hävda det motsatta. Teatern är en egen konstform och det finns ingen anledning till att Hamlet rappad av Silvana Imam inte skulle göra succé, löd devisen. Lundström belyser en uppdelning av regi- och textteater, där regiteatern i dagsläget dominerar. Linda Zachrison, konstnärlig ledare för Göteborgs stadsteater, skrev en replik där hon anklagade debatten för att vara inåtvänd. Ja, publiken är mer selektiv efter pandemin, men teaterbranschen ska inte reagera med ängslighet. Budskapet löd alltså att vi måste ha tillit både till konsten och publiken “i stället för att fastna i konstruerade konflikter”.

Konstruerat eller ej så kan särskiljandet och uppdelningen av text-/regiteater möjligen ändå blottlägga tendenser och strömningar på scenkonsthimlen. För knappast är det något nytt att diskutera huruvida den nyskrivna dramatiken bör få ta större plats på landets scener. Efter det att pandemins publikrestriktioner lagt sig aktualiserades ämnet av dramatikern och regissören Gertrud Larsson som i en debattartikel menade att teaterbranschen lider av varumärkesfixering, där klassiker och dramatiseringar av böcker och filmer går före nyskriven dramatik av rent kommersiella skäl. Samma tematik uppmärksammades under vårens scenkonstbiennal där ett panelsamtal under rubriken “Teaterns brist på tillit till dramatiken” bland andra arrangerades, vilket P1:s Godmorgon världen också plockade upp. 

När jag tittar i kalendariet här på Scenkonstguiden, som omfattar både institutionernas och de fria scenernas utbud i Göteborg, bekräftas bilden. Det är slående många dramatiseringar av böcker på agendan: Karin Johannissons “Den sårade divan” på Göteborgs Dramatiska Teater, Riksteaterns uppsättning av Kristian Gidlunds “I kroppen min” på Stora Teatern och Malin Lindroths “Nuckan” på Folkteatern, med flera. De två sistnämnda böcker har ju dessutom, om inte självbiografisk, så åtminstone autofiktiv karaktär. Med tanke på att nutidsmänniskan fullkomligt verkar älska att spegla sig i verkliga öden är det kanske inte så konstigt att teaterchefer känner lockelse att repertoarlägga sådana. Oavsett om det är ängsligt, inåtvänt eller en succéfaktor, så är det upplyftande att frågan skapar debatt. Den har i alla fall fått mig hungrig på att se Hamlet, Nuckan och allt däremellan. Take your broken heart och gå på teater i november.

____

Pressbild: "Nuckan" på Folkteatern, fotograf Mats Bäcker