Span på stan: april

Tid för tankar i Zalando-hetsens och strävans årstid. Märta Jungerfelt tipsar osedvanligt om pop-musik och film. 

April april din dumma sill. 

Vårens första dag inträffade, mig veterligen, i söndags. Solens sken var värmande och människor svettades i stora kappor som från och med denna dag skulle vara passé. Som över en natt gäller det att ställa om från vinterns återhållsamhet till att nu gå ut och blomma, vilket är snudd på omöjligt med grå hy och hår lika fnöske som halm. Solens intåg är lika underbart som otäckt för att gå ut är som att entra en upplyst arena, synlig för omvärldens blick. Oavsett intention kommer man inte ifrån att det precis som för fåglarna  är en slags parningssäsong i luften. Man är blott människa, man är blott ett djur, man vill gärna stila lite i sin fjäderdräkt. Perverst men sant. Girigt har jag i min fåfänga och i sökande efter pånyttfödelse hängt en hel del på Zalandos hemsida, ett djävulens påfund där man i det oändliga utbudet lätt får för sig att det kommer krävas en ny garderob från topp till tå för att inte skämmas. Den här jakten på optimering, vare sig det gäller utseende, heminredning eller karriär, är förstås ohållbar. Men främst är det kommersiella självförverkligandet högst anti-intellektuellt. Not hot. SÅ, för att grunda alla dumma sillar med mig därute kommer nedan en tipslista på scenkonst och pop med potential att väcka tankar:

1. Fricky - Nattbuss

Pop-musik är verkligen inte Scenkonstguidens ämnesområde men det här är för bra för att inte nämna. Nämligen att rikspoeten Fricky har släppt en ny otroligt gripande singel. Nedan ett utdrag från texten kopierad från en tveksam lyrics-sida, som stiligt knyter an till ämnet ovan:

“Jakten på min ungdom den har blivit nästan allt nu
Jag brukar va så vacker nu jag börjar på bli halvful
Du vet när tiden sätter spår o man blir uppåkt
Halva livet la jag på att bygga mina luftslott”

Starkt, visst?

‍2. KonstAB - Vernissage hos gud 

Göteborgskollektivet KonstAB, tidigare kända för Instagramkontot Olika Personer, har nyligen haft premiär för sin långfilm “Vernissage hos gud”. Precis som i deras teateruppsättningar, senast av  Shakespeares “Stormen” och tidigare med den egenskrivna Total-triologin, tar de sig an temat om konstens och kapitalismens dualitet. Även om jag ger medhåll till Daniel Sjölins kritik i Expressen om att de “gömmer sig bakom den röda fanan” på bekostnad av leken, så är det otroligt befriande att se en film som är så egen och dramaturgiskt obunden. Den första delen av filmen som utspelar sig på en fiktiv konstskola är den stora behållningen. Satiren är helt genial och man kan bara hoppas att KonstAB fortsätter med humor som främsta gren, för oj vad det lirar.

I alla fall: se filmen! Kul killar gör kul grejer och om 20 år är den säkert kultförklarad. “Jag var där”, säger vi då. 

‍“Vernissage hos gud” visas på Bio Roy. ‍‍

3. Skönheten i kaos, Folkteatern 

Julia Ravinis bok “Skönheten i kaos” blir teater på Folkteatern i vår. Filosofiskt och spännande verkar det bli. Såhär lyder Folkteaterns beskrivning: 

Tänk om din partner inte är den du tror. För vad vet du om vad en annan människa egentligen tycker och tänker? Antagligen inget. Och tänk om de lagar som styr naturen inte är givna. Att den ordning du tror på egentligen är ett resultat av slumpen. För vad vet du om de minsta partiklarna? Antagligen inget. För om du vill mäta dem, så måste du se dem. Då behövs ljus – men ljuset påverkar partikeln och dess egenskaper ändras. Men vad den gör och hur den rör sig när du inte mäter kan du aldrig veta. Kvantfysik är inte lätt att förklara. Det är lika svårt att förstå sig på kärlek. Om du vill mäta styrkan i din partners engagemang och frågar ”är vi ihop nu?”, så påverkar den frågan relationen. Du kommer aldrig att veta vad som skulle hänt om du inte ställde den frågan. Kanske är dina relationer ett kaos, där slumpartade möten resulterar i himlastormande passion. Precis så är det med fysikens lagar. Partiklarna struntar i vårt mänskliga förnuft. De dansar i mikroskopet. De rör sig framåt och bakåt på samma gång. Det slumpartade och oförutsägbara är just det som skapar de kärnreaktioner som får solen att lysa. 

“Skönheten i kaos” har premiär 29 april och spelas fram till 3 juni.