Samtal om skumgummifiktion

När Emelié Sterner och Sebastian R. Jensen bokstavligen tar över Atalante fyller de teatern med skumgummi, enorma toalettpappersrullar och välsnidade träskulpturer. Den fiktiva TV-showen ÄKTA GUL ska spelas in - och Linda Brelin och Alva Kättström är där för att delta.

‍
Linda: Kan inte du beskriva vad du såg när vi kom till Atalante, hur det såg ut och så vidare?

Alva: Rummet började redan innan man gått in i foajén med en träinstallation utanför, som sedan fick sällskap av sin konstnär. Fast det fattade jag inte först, så jag trodde verkligen att det bara var en performer som kom ut och låtsas-sågade. Men när jag insåg att personen faktiskt gjort träskulpturerna på scen, som var mäkta imponerande, och uppenbarligen kan detta hantverksmässigt skämdes jag lite för min snabba tolkning.

Linda: Sen luktade det ju så gott. Alltså nysågat trä, en njutning för näsan.

Alva: Det gjorde det verkligen. Sedan så gick vi över något skumgummiliknande material in till foajén som iallafall gav mig ASMR-vibbar, fast för fötterna då. Sedan studsade vi på en performer som gick runt i reflexväst och uppmanade alla att “vara i rörelse” och ta följe. ‍

Linda: Det är meningen jag tar med mig mest från föreställningen “att man måste vara i rörelse”.

Alva: Just det, det sa du igår. Sen gick vi in i salongen och där slogs vi ju båda först av att det var så snyggt. Man blev rätt tagen och det drog ju upp ens förväntningar en del. Med en samtidig oro; kommer de leva upp till detta?‍

Linda: Jag blev också orolig av att det var så snyggt. Levde de upp till dina förväntningar?

‍Alva: Jag tyckte verkligen det började bra, med en stel, smått skev och uppskruvad peppig stämning som jag tyckte var kul. Hur var det för dig?

Linda: Alltså jag hade det verkligen bra. Men när vi lämnat foajén och gått in i scenrummet blev jag lite mindre närvarande. Kanske just för att rummet var svårt att fylla. Jag ville så gärna att det performativa skulle toppa det scenografiska, men rummet var så talande i sig att det nästan inte rymde något mer. Men det fanns flera väldigt roliga element, som att perform.. performarserna. The performers..? Gud vi behöver verkligen ett ord för performer på svenska.

‍Alva: Scenkonstnärer?

Linda: Ja kanske? Aja de såg i alla fall ut som teletubbies i skumgummi när de hoppade omkring i en ganska rolig koreografi över scenen, som bröts då och då av att en av dem gick ur roll och fick ryggskott. Just där fanns det fina element där jag tycker de verkligen undersökte fiktionen och rollen.

Alva: Jo, men jag tappade lite förhoppningen om överraskning som jag hade där i början, som jag gärna hade varit kvar i. Hur upplevde du din roll förresten?

Linda: Jag upplevde nog min roll som att jag i början var en deltagare och medskapare till deras verk, genom att vara just en TV-show publik. Sen i salongen var jag bara publik, vilket på sätt och vis var lite tråkigt efter den inbjudande början. Men samtidigt hade jag det bra och fnissigt som publik. Jag kände att jag fortfarande fick vara med i rummet och kunde reagera på vad som hände. Det gjorde att jag inte kände mig blyg.

Alva: Ja det var väldigt kul att de etablerat en dialog med oss och explicit sagt att man fick fota osv, samt att vi hade ljus på oss. Jag fotade faktiskt en del för jag kände att jag hade rätt till det, som att vi var med om något tillsammans.

Linda: Sen känns det som om publiken bidrog till känslan. Det finaste var nog i början när de frågade om någon hade frågor, var på en i publiken frågade “vad kommer tv-showen handla om?”. Och de lät frågan bara hänga i luften, jättelänge, fanns inget svar liksom. Det satte en fin ton på allt.

Alva: Ja jag tyckte mycket om att de spelade på det, fyllde tystnaden med den stämning som uppstått. Som kändes i enlighet med deras verk. Faktum är att alla gånger sådant hände och hur de tog tillvara på det som faktiskt uppstod, så hade jag det väldigt bra. När de var i dialog med oss på olika sätt.

Linda: Ja precis. Jag blir verkligen nyfiken på att se mer av det dem gör. Hoppas de gör mer.

Alva: Det hoppas jag också.

‍