Kris på och bakom scenen i “Hannah Zabrisky tritt nicht auf” på Schaubühne

I Falk Richters nya uppsättning “Hannah Zabrisky tritt nicht auf”, som hade urpremiär den 22 november på Schaubühne i Berlin, suddas gränsen mellan scen och verklighet ut tills allt skaver. Björn Sandmark har sett. 

Den 22 november var det urpremiär för Falk Richters nya Schaubühne-produktion ”Hannah Zabrisky tritt nicht auf” (Hanna Zabrisky vill inte uppträda). Jag hade förmånen att få vara med i salongen.

Hannah Zabrisky (Jule Böwe) är en skådespelare i slutet av karriären, som dessutom har varit framgångsrik. Nu har hon repeterat en föreställning i flera veckor, och inser att hon inte vill spela den. Skälet är i första hand att hon inte står ut med att borra djupare i de livsfrågor som hon själv har alldeles för många av; ensamhet, försämrad hälsa, ångest inför ålderdomen. Ensamheten är stor, ingen familj eller nära vänner och vem vet hur det ska gå i framtiden. Kanske hon inte kommer att få så många bra jobb som hon fått tidigare?

Utanför teatern är det inte bättre – i världen runt omkring pågår krig och katastrofer, demokratier försvagas, det mesta ser mörkt ut. Hanna vill ändra pjäsen och fokusera på andra frågor som känns mer relevanta, hon vill tillbaka till sin ungdom, en tid när hon trodde att konsten kunde förändra världen.

Hannas nya positionering utlöser en kris i det konstnärliga teamet och regissören (Renato Schuch) går i taket. Även kollegorna blir nervösa och osäkra, en typ av kris som ibland kan uppstå i ett team när åsikterna om det man jobbar med går isär. Men istället för att flytta ut frågorna Hanna vill diskutera om världen i sig, blir de nya förutsättningarna en inre kris på teatern, där fiktion och verklighet flyter ihop på ett ibland overkligt sätt.

För manus och regi står Falk Richter, som är ofta återkommande på Schaubühne. Förra året valdes hans föreställning ”The Silence” till Theatertreffen, Tysklands mest prestigefyllda festival. (Det var för övrigt ytterligare en föreställning från Schaubühne som valdes ut, även ”Bucket List” i regi av Yael Ronen, som bland annat spelade på Göteborgs Stadsteater inom ramen för Göteborgs Dans- och Teaterfestival 2024). ”The Silence” var en gripande föreställning om hans liv och i förgrunden stod relationen mellan Falk Richter och hans mamma. ”Hanna Zabrisky tritt nicht auf” är en helt annan sorts pjäs, den har större ensemble och storslagen scenografi med vridscen av Nina Wentzel, så det uppsättningen förlorar i djup i jämförelse med ”The Silence” vinner den i bredd.

Det finns ett gammalt uttryck, i teatervärlden nästan en kliché:”All drama must remain on stage” – Hanna Zabrisky landar i den raka motsatsen till detta och den inte sällan förekommande dramaturgin, från Shakespeare och framåt med ”The play within the play” kommer till sin fulla rätt när konflikterna i logerna och bakom scenen blir allt mer komplicerade, så komplicerade att det till slut är svårt att förstå vad som är konsten och vad som är livet. Denna motsättning håller i sig ända in i slutet när inspicienten ropar på Hanna att hon måste komma ut på scenen nu, och hon går iväg med bestämda steg för att tvärnita innan hon kommer ut. Hon vänder sig om i förtvivlan och sedan är det slut.
___

Foto: Gianmarco Bresadola