Jenůfa – otäckt drama med hoppfullt slut

Christofer Psilander såg Göteborgsoperans nya uppsättning Jenůfa och blev tyngd av berättelsen men upplyft av hur den framfördes.

Leoš Janáčeks opera Jenůfa är flerdimensionerad. Den är ett triangeldrama, den är en historia om hur heder och ära skall bevaras, den blottar mänsklig desperation, men också förlåtelse. Två bröder, en kvinna, ett barn fött utom äktenskapet och en överbeskyddande fostermor. Så kan man enkelt koka ner huvudrollerna i denna tjeckiska opera.

Operan handlar om den vackra unga flickan Jenůfa, som i början av operan väntar på att hennes älskade Števa ska slippa militärtjänst, så de kan gifta sig. Hon är nämligen redan gravid med hans barn. Han slipper det militära, men istället för att fira i stillhet med Jenůfa, super han till med sina vänner. Jenůfas fostermor, som vill skydda Jenůfa, förbjuder eventuellt äktenskap så länge Števa inte kan hålla sig nykter i minst ett år. Števas halvbror Laca, som älskar Jenůfa, försöker övertala henne att gifta sig med honom istället, men hon avvisar honom. I ett svartsjukeutbrott ger han henne ett vanställande snitt över ansiktet med sin kniv.

Jenůfas barn föds i lönndom. Števa har förskjutit henne på grund av hennes vanställda ansikte, men Laca är fortfarande villig att gifta sig med henne. Fostermodern förutsätter dock att Laca inte vill ta den oäkta sonen till sig, och bestämmer sig för att lösa den delen av problemet på egen hand, på ett synnerligen olämpligt sätt.

Jenůfas fostermor är en av de stora behållningarna i den här uppsättningen. Hon spelas och sjungs av den för Göteborgspubliken välkända Katarina Karnéus, och hon gör det med bravur. I första akten utstrålar hon den pondus och styrka som anstår en överbeskyddande mor (och den typen av blivande svärmor man blir rädd för). I andra akten, när förutsättningarna har kastats om, är hon en förkrossad, desperat kvinna som har svårt att hantera sin situation, och i tredje akten en bruten, uppgiven förlorare. Hela detta känsloregister spelar Katarina Karnéus ut på ett beundransvärt sätt, såväl vokalt som i agerandet. Det kunde inte bli bättre! Jenůfa själv spelas av Julia Sporsén, som också får tillfälle att spela ut ett brett känsloregister, och visa vilken förstklassig sångare hon är. Den utsatthet Jenůfa råkar ut för formligen lyser mot publiken i Julia Sporséns starkt närvarande agerande.

Halvbröderna Laca  (Adam Frandsen) och Števa (Kjetil Støa) är också utmärkta. Laca som den mindre lyckosamma brodern, men innerst inne kärleksfull, och Števa som den mer beräknande och känslokalla. Båda hanterar rollerna på topp.

I tredje akten, när det vankas bröllop, dyker två formidabla färgklickar upp i den annars mest svartklädda ensemblen: Bydomarens hustru, spelad av Carolina Sandgren, samt Števas fästmö Karolka, gestaltad av Ann-Kristin Jones, ger sista akten en injektion i såväl färg som liv. Att de båda sjunger utmärkt vet ju Göteborgspubliken redan, men de får här tillfälle att återigen visa detta.

Skådespelets verkliga matriark, farmor Buryjovka, spelas av Ingrid Tobiasson, som även hon visar var det vokala skåpet ska stå. Riktigt härligt att höra!

Operan framförs på tjeckiska, och det har säkert ställt en del krav på ensemblen. Å andra sidan - Leoš Janáčeks sätt att komponera utgick från själva språket, så måhända känslan i skådespelet skulle påverkas negativt av en översättning. Hur som helst fungerar det fint, inte minst därför att den vackra musiken, framförd under ledning av maestro Alejo Pérez, och skådespeleriet samspelar på det bästa sätt. Opera är ju en helhet, med orkester, sång och agerande – och i denna uppsättning framgår det med extra tydlighet.

Dekor och kostym är i huvudsak enkel, men väldigt funktionell. Ibland behövs inte mer. Det är väldigt mycket svart i konstymvalet, men det kanske passar när händelserna är så svåra som i denna berättelse. Och som sagt – så svårt är det inte hela vägen. Färgklickar finns, både i kostym och i handlingen. Det finns hopp i livet, det visar denna opera exempel på, i Göteborgsoperans utmärkta uppsättning.

‍

---

Jenůfa spelas på Göteborgsoperan fram till den 26 mars 2026, med återstående föreställningar: 15, 18, 21, 26 mars.

Föreställningen är cirka 3 timmar lång inklusive två pauser.

Musik och libretto: Leoš Janáček

Jenůfa hade urpremiär i Brno 1904.

Denna uppsättning hade premiär i Aten 2018. Uppsättningen är en hyrproduktion från Greklands nationalopera.

Regi: Nicola Raab

Scenografi och kostym: George Souglides

Dirigent: Alejo Pérez

Solister:

Ingrid Tobiasson, Adam Frandsen, Kjetil Støa, Katarina Karnéus, Julia Sporsén, Kristian Lindroos,

Mats Almgren, Carolina Sandgren, Ann-Kristin Jones, Stella Chatzidaki, Eugenia Babich, Ellen Larsson.
‍

Föreställningen sågs den 12 mars, alltså inte på premiären

‍