En koreografisk hommage till Gun Lund i Olof Perssons nya verk

Just nu pågår repetitionerna av konstnären och koreografen Olof Perssons “Alltid i tid, aldrig i tid”, en koreografisk remix baserad på två verk av Gun Lund från 90-talet. Ingeborg Zackariassen träffar Olof Persson i ett samtal inför premiären på 3:e Våningen den 22 november.

Vi befinner oss på 3:e Våningen en morgon i november och Olof Persson kommer springande uppför trappan till det att intervjun snart ska äga rum. Hans energi är intensiv och fokuserad men han verkar, imponerande nog, inte stressad. “Alltid i tid, aldrig i tid” är verket han arbetat fram genom en lång och krävande process. Nu börjar det dra ihop sig innan premiären. Det är mindre än en vecka kvar, och än så länge har repetitionerna pågått på ett torrt golv. Det håller dock på att ändras radikalt. En del av Olofs koncept är nämligen att ta in vatten i scenrummet, och medan vi pratar i biblioteket byggs Johannes Luchmuns sceninstallation upp i 3:e Våningens Blackbox.

– Det är bara Johannes som skulle kunna skapa detta, säger Olof uppskattande.

Verket som är under konstruktion är “Aldrig i tid, alltid i tid”: en remix av två tidigare verk av koreografen Gun Lund, nämligen "I sinom tid" (1990) och "I tid" (1997), varav den sistnämnda redan var en omarbetad version av den första. Olof berättar om sin relation till de två ursprungsverken:

– I den första versionen var jag publik och i den andra versionen var jag själv med som dansare. Och nu går jag in som en slags post-koreograf i det här… Så jag har ju gått in i alla de här perspektiven som åskådare, medskapare och nu koreograf och om-formulerare. Det kräver ju att man själv varit med hela vägen för att kunna göra det på det här sättet.

Olof berättar vidare att han behållit ett slags skelett av ursprungsversionerna från 1990 och 1997 och att han ämnat plocka material från båda två och sedan skapat en ny tolkning.

– Men man ska ändå känna igen Gun Lunds DNA i detta. Vissa saker har jag bara behållit som de är, och andra saker har kastats om. Jag har även gjort omtolkningar. Det var väldigt intressant att reflektera över det att hon skapat vissa saker på ett visst sätt och då kunde jag se varför några tidigare rörelser kom tillbaka i senare koreografier på 00-talet. Det finns olika epoker av Gun.

Alla dansare i “Alltid i tid, aldrig i tid” är nya inför materialet. Många känner Guns arbete väl, men har inte sett “I sinom tid” eller “I tid". För Olof var det inte aktuellt att själv ingå i sin egen version också som dansare.

– Jag tror det hade varit för mycket att själv medverka när jag arbetar på det här sättet. Det har varit en stor utmaning, fortsätter han. 

Det är första gången Olof tolkar Guns verk som koreograf men beskriver det ändå som att han befinner sig i ett inuti-perspektiv där han kämpar lite med att kravla sig ut.

– Man får ju kämpa för att hålla någon sorts distans, men det är svårt, erkänner Olof med eftertanke.

 I verket “Alltid i tid, aldrig i tid” medverkar sju dansare, precis som i de två andra versionerna. Några av dem har jobbat med Gun eller Olof sedan tidigare, medan två av dansarna är helt nya i sammanhanget. Olof tog beslutet att hålla undan videomaterialet från Guns verk för dansarna så att de inte skulle bli påverkade av det visuella. För egen del upplever han dock att det varit hjälpsamt med förförståelsen av verken.

– Att själv ha varit med och utfört rörelserna och att ha med sig de olika perspektiven hjälper. Taktila minnen plockas fram… Dels är det minnesbilder av hur man själv upplevde föreställningen. Men sedan är det även kroppsliga minnen.

Jag frågar om Olof tror att Gun kommer känna igen sina verk i hans.

– Ja, hon kommer känna igen vissa saker. Men sedan kommer hon att se att det är vissa saker som inte är kvar. Jag har plockat bort och kastat om saker. Jag är ju mer minimalistisk än Gun, och det präglar föreställningen… Det här blir ett mycket mer minimalistiskt verk.

Förutom delar av koreografin finns även den specialskrivna musiken av Zbigniew Karkowski kvar i sin helhet och behålls som den var redan i ursprungsversionen. Zbigniew Karkowski (1958-2013)  skapade musiken speciellt för “I sinom Tid”, i samarbete med Gun Lund.
Om Karkowski berättar Olof att kompositören flyttat till Tokyo och varit del i att bygga upp noisemusik-kulturen i Japan. När vi talar om musiken blir jag nyfiken på vattnet iscenrummet; om det kommer att blandas in i ljudlandskapet.

– Det vet vi inte än! Vi vet inte om det kommer blandas in eller bara dämpa ljudet. Vi ska testa imorgon. Det är spännande att jobba på det här sättet, att tolka verk. Speciellt med det icke-narrativa där musiken är vad som frambringar minnen.

Vidare frågar jag om Olof kan berätta mer om idén med vattnet och dess betydelse i verket.

– I “I Tid” använde Gun sig av spegelblanka mattor som scenografi. Tanken var att dansarnas kroppar skulle vara som upptumlade på en strand. Hon hade också stenar utplacerade så att man riktigt kunde känna havets närvaro. Så då tänkte jag att den här gången tar vi in riktigt vatten! Vi tar det ett steg till…

Olof berättar att vattnet också påverkar hur dansarna rör sig. I våras byggdes det upp en liten version på 2×2 meter med byggplast och trästockar där dansarna experimenterade en vecka med vatten, ljus och koreografiska rörelser.

– Den här föreställningen är fysiskt ansträngande, men dansarna har verkligen blivit ett med verket. Vattnet bidrar till en slags meditativ kvalitet.

När jag frågar vad det viktigaste med det här arbetet har varit för Olof, svarar han:

 – Tidens anda … och att det är en fet 80-årspresent till Gun! Hon har gjort så mycket och betytt så mycket.

Olof samarbetade första gången med Gun som dansare redan 1989 i “I Gudars skymning”. Jag ser framför mig hur den unge Olof dansar på klipporna i Gun Lunds episka utomhusverk. En mäktig invigning till dansens värld. Och nu är det Olofs tur att ge tillbaka – genom tiden, genom vattnet.

___

Foto: Matilda Söderberg