Recension

Spektakulärt på gränsen till vulgärt i Cirque du Soleils "OVO"

Linda Brelin
-
19/5/2023

Linda Brelin har varit och sett cirkusarnas cirkus Cirque du Soleil med föreställningen “OVO”. Hon ser en färgsprakande och teknisk otrolig föreställning om insekter, men i förvånande traditionell och lite väl omänsklig form. 

Det kanadensiska cirkuskompaniet Cirque du Soleil ses ofta som nycirkusens moder. Från två gatuartister som började turnera under 80-talet har kompaniet blivit ett enormt mångmiljonbolag med 3500 (!) anställda med flera parallella produktioner som spelar världen över. Med sitt revolutionerande sätt att skapa cirkus utan djur och utifrån olika tematiker har de tagit världen med storm. I Sverige gör de nu besök med föreställning ”OVO”, med stopp på våra största arenor i Malmö, Stockholm och sist i Göteborg. Det är inte helt vanligt med arena-cirkus, men det är just det Cirque du Soleil har kapaciteten att göra. 

I “OVO” möts publiken som första bild av ett enormt ägg som lyses upp i mitten av arenan, som en miniglob mitt i Globen (förlåt, Avicii Arena). Bakom ägget reser sig en hög klättervägg beklädd med färgsprakande projektioner, med två enorma blomformationer hängandes över kanten. Det är en spektakulär bild  och i den spektakulära andan ska det fortsätta. Insekterna gör entré. Artisterna är klädda i kostymer som fullkomligt skriker av färg och form. Det är illgröna gräshoppor, märkliga larver och fjärilslika varelser som svävar fram genom luften. Här börjar den spektakulära bilden att balansera farligt nära ett vulgärt uttryck. Numren vävs sen samman med låtsas-dialog mellan tre insikter, i en handling som Soleil beskriver som:  “A magnificent ladybug captures the eye of an awkward, unusual insect who has just moved into this lively neighborhood, and the two instantly fall in love.”. Inte en särskilt djuplodande historia med andra ord, och det är inte helt lätt att greppa den röda tråden. Den framförs dock med en värme för insekter på samma sätt som vi tidigare sett i filmvärldens Bee Movie och Ett småkryps liv.

Till formen är “OVO” förvånansvärt traditionell. Numren står till stor del för sig själva och avlöser varandra med de tre huvudrollernas mellansnack. De påminner om den traditionella cirkusens clowner och direktörer och även om de genererar en del skratt i publiken, fyller de inte särskilt mycket funktion. Men insekter + cirkus är i stort en både fungerande och vinnande kombination. Insekternas  märkliga och unika kroppsspråk skapar rörelsemönster och former för artisterna som både är roliga och intressanta. Det är också när tematiken håller sig trogen som föreställningen briljerar som mest. Som i ett enastående handstående-nummer där artisten verkligen tycks ha blivit försedd med insekternas exoskelett, istället för gemene mans benhårda struktur. Eller i det fullkomligt halsbrytande slutnumret, där en mängd artister hoppar från trampoliner upp till klätterväggen och fastnar på ett sätt som bara flugor kan. Och likt humlor tycks samtliga artister i Soleil givits anstånd från att följa gravitationens lagar.

Men “OVO” dras också lite med samma problematik som insekterna: Vi ser dem inte som individer, dels på grund det distanserade arenaformatet och dels för att de svärmar i grupp. En mygga kan lätt smällas utan dåligt samvete. På samma sätt blir därför de otroliga riskerna artisterna tar inte alltid helt påtagliga. Man saknar i vissa nummer möjligheten att vara orolig in i märgen. Människan bakom insekten får inte riktigt plats, vilket gör att man som publik inte heller alltid får möjlighet att greppa hur otroligt omänskligt artisterna beter sig. 

Trots detta är det nästintill omöjligt att inte dras med i föreställningens sprakande värld. Kanske att den visserligen på gott och ont omänskliggör sina artister, men å andra sidan humaniserar den insekter desto mer. Cirkusartister är väl också lite närmre insekter rent genetiskt än gemene man. Och i skenet av den globala insektsdöden ger den också känslan av att vi behöver ta hand även om ett småkryps liv. 

I Göteborg spelas “OVO” på Scandinavium mellan 25-28 maj.

Linda Brelin

Linda Brelin är redaktör för Scenkonstguiden och verksam som projektledare, programläggare och cirkuspedagog. Hon är utbildad inom teater, cirkus, kulturgeografi och kulturprojektledning.