“Birth Liquid” är ett sällsynt välintegrerat allkonstverk

‍Linda Brelin går på premiären av “Birth Liquid” av Mona Namér på MDT och ser flera starka konstnärskap möta varandra i ett pulserande och sällsynt välintegrerat allkonstverk.

Det är den första riktiga höstkvällen i Stockholm vilket på många sätt är den perfekta settingen för premiären av “Birth Liquid” på MDT i Stockholm. Verket är koreografen och dansaren Mona Namérs första egna scenverk och är en förlängning av den uppmärksammade kortfilmen “A bath in my mother’s womb”, som hade premiär på Göteborgs Filmfestival 2022. Den sceniska uppföljaren beskrivs som en dansföreställning och audiovisuell upplevelse som använder fjärilens faser som en metafor för både naturens och människans strävan efter harmoni och återfödelse och vikten av återhämtning under resans gång. Detta i ett möte mellan stilarna hiphop och house, med rörelsemönster som flow och groove.

På scen möts publiken av tre skulpturala baser, en för vardera av verkets dansare: Mona Namér själv, samt de medskapande dansarna Cajsa Godée och Mayvis William. Moa Marklunds scenografi för tankarna till bubblande gejsrar, spröda fjärilsvingar och ogenomtränglig växtlighet. Allt täckt i en rökig dimma med dova neontoner av ljusdesignern Christoffer Lloyd, samt med en ljudbild av producenten & DJn LVDF, vars toner växlar mellan puls och abstraktion. Med flera så starka konstnärskap i samma rum hade Birth Liquid lätt kunnat bli stökigt. Istället lyckas konstnärerna förstärka varandra - till stor del tack vare den både modiga och lyhörda ljud- och ljusbilden som limmar ihop verket.

Precis som i “A bath in my mother’s womb” är “Birth Liquid” mjuk i sitt uttryck, men med en allvarsamhet i såväl rörelse och musik. Verket rör sig inte mot ett klassiskt klimax, utan följer istället en böljande dramaturgisk kurva som flertalet gånger exploderar i sina toppar. De lugna partierna skulle kunnat fastna i för mycket form, men blir tack vare högtemposekvenserna understödda och resulterar i vilsam återhämtning. Koreografin är ett spännande möte mellan hiphopens tyngd och housens flow, men också med flera nutida inslag. Det kombinerar på många sätt det bästa från de olika dansstilarna; hiphopen och housen får stå för pulsen och nerven, samtidigt som de moderna inslagen ger en behaglig skörhet till verket. Det visar på en finkänslighet i Mona Namérs konstnärskap och Birth Liquid blir ett sällsynt välintegrerat allkonstverk.

Efter att de tre dansarna länge rört sig i sina egna världar och följt varandra utan att egentligen interagera, börjar de mot slutet röra sig allt mer tillsammans och i interaktion. Först i verkets sista minuter tar dansarna kontakt med publiken, som att de först efter sin transformation är redo att möta omvärlden. Precis som fjärilens utvecklingsfaser är det först i efterhand alla stadium kan betraktas och Birth Liquid blir med det en påminnelse om att vi sällan får möjlighet att betrakta vår egna metamorfos.

Birth Liquid spelar t om 6/10 på MDT.

...

Foto: Senay Berhe

‍